soofiiiiee

Min rotfyllning som jag berättat om innan, den jag gjorde nu i tisdags. Har nu lett till att min ena ansiskts halva är helt upp svullet. Skall äta penicillin nu i tio dagar.

Det är fan synd om mig!! :'(

Jag bor i studentlägenheter och jag kan erkänna det finns vissa här som är riktigt sviniga och bryr sig inte om att de även bor andra i huset. Men jag tror inte detta är något unikt för just min fastighet och för den saken bara för studenter, utan såhär är de nog i de flesta fastigheter i Sverige oavsett om de bor bara studenter där eller inte. Vi har ett internt forum där vi de boende kan prata om allt från himmel till jord och även ställa frågor och funderingar
Till dagens ämne: . Häromdagen var den en tjej som hade funderingar på de här forumet angående våra tvättmaskiner och vem som var ansvarig att rengöra och sköta maskinerna. I min meningen så var detta en helt ok och normal fråga

De här var vad våran vaktmästare svarade henne:
"Det är ni själva som skall städa och skjölja ur tvättmedelslådan och luddfilterna på torktumlaren. Det går att spola rent med vattenslangen och hetvatten"

Det var ett bra svar, kort och koncist. Om bara våran kära vaktmästare hade stannat där, tyvärr gjorde han inte det.

"Kan väl inte vara så jävla arbetssamt eller tidskrävande för er som tvättar?"

Ursäkta mig vem tror han att han är? Svarar man en människa på det sättet, nej det gör man inte. Tror han att bara för att vi är studenter så skall vi inte ha rätt till samma respekt som vilken annan medmänniska?

Min teori är bitterhet och avundsjuka. Han är helt enkelt avundsjuk för att vi boende här alla skaffar oss en akademiskutbildning. Akademiskutbildning = bra jobb, bra jobb = hög lön Och våran stackars vaktmästare, han har inga akademiska poäng, inget bra jobb, han är helt enkelt bitter och för att för en minut höja sin egen självkänsla måste han trycka ner allt och alla. Patetiskt? Sorgligt? Jo men så är han en vaktmästare också, inte för de inte behövs, men bittra vaktmästare vill ingen ha ändå.

Det är vad man är de...eller jag kände mig som en sådan i alla fall. Vaknade i natt runt 4 tiden av att min granne spelade extremt hög musik. Först trodde att jag kunde genom lida det hela och somna om men de var tyvärr omöjligt. Så de var bara för mig att ta på mig kläderna och gå ut i korridoren och ringa på hos grannen. Bad honom att sänka, sen gick jag tillbaka till mig, tog av mig kläderna och la mig i sängen för att upptäcka att min kära granne inte hade sänkt tillräckligt. Så de var bara för mig att återigen ta på mig kläderna och gå över till grannen och be honom att sänka. Usch man mådde fruktansvärt dåligt, så pinsamt. Vilket det inte borde vara för de var ju faktiskt han som spelade musik mitt i natten (puckot!) och är den som borde skämmas. Efter en ungefär en timma kunde jag i alla fall somna om och väcktes idag när klockan ringde vid 7 tiden.

Har haft ett möte på länsförsäkringar idag angående vårat projektarbete, vi skall göra ett samarbete med brottsförebyggande rådet (BRÅ) och Polisen i Hyltekommun. Det känns som om de kommer bli jätte intressant och lärorikt något som verkligen kan ge mig erfarenhet och kontakter i framtiden. Var först lite skeptisk över min grupp men jag skall inte förutse dåliga saker, utan se allt från en positiv synvinkel eller i alla fall försöka.

Idag har det varit alla hjärtans dag, den dag då alla singlar blir påminda om att de inte har någon. Men jag har inte känt den "ångesten" i år inte alls. Vet inte om de har att göra med att jag har andra saker att tänka på som är viktigare än avsaknaden av pojkvän, eller att jag faktiskt inte bry mig om jag är singel. Vilket som har jag iallafall varit ute med flickorna på restaurang, de var med blandade känslor jag följde med ut och vet inte riktigt hur resultatet blev av kvällen heller. Jag valde att inte konfrontera vilket gör också att jag avsäger mig rätten att klaga (ta inte de bokstavligen mor). Vi får se hur de går om de blir bättre eller sämre och i värsta fall får jag ta "tjuren i hornen" fan hatar att göra det. Jag vet att ni inte har en aning om vad jag talar om men kan tyvärr kan jag ej gå in på detaljer för jag vet inte vem som kanske kommer att läsa detta.

Hoppas i alla fall att ni har haft en trevlig alla hjärtans dag!

Kram kram!

Irriterande tycker jag, vi håller på med ett grupparbete i skolan och idag är sista dagen vi skall ses och skriva de sista, vi måste bli klara idag för ingen kan någon annan dag. I alla fall vi har en tjej som just nu skickat ett sms och meddelat att hon inte kommer för hon är förkyld och har feber. Jag vet inte men jag har så fruktansvärt svårt att tro på detta, oerhört skeptiskt. Saken är den att under de gånger vi har setts för att skriva på detta arbete har hon bara varit med en gång annars har hon varit sjuk/"sjuk" och den gången hon var där bidrog hon inte med särskilt mycket till gruppen. Vi kan inte, inte skriva med hennes namn på arbetet för hon har faktiskt varit med och de är (tyvärr) de enda som behövs för att få sitt namn på ett arbete på Högskolan i Halmstad.

Det är vad jag måste ha, eller någon sorts högre makt som är emot mig.
Fick i onsdags kväll ont i min ena framtand och i söndags hade de fortfarande inte gått över, den pulserade och gjorde ont när man rörde vid den. Så jag bestämde mig för att ringa till tandläkaren och får en akut tid och idag fick jag en tid kl 10.20 - jag gick dit och de tittade lite och tog plåtar och sedan kom de med beskedet, den var död... Min tand är död, borta, helt kaputt så nu har de borrat upp tanden och lagt bakteriedödande medel och den 26/2 skall jag tillbaka och då skall de rotfylla tanden vilket kommer att kosta över 2000 kr kul! Hur skall jag få råd med det? Om någon har lust att bidra med en peng kan ni skriva er mail i kommentarfältet så kontaktar jag er för vidare information.

Vem fan var det som kom på att tänderna inte tillhör kroppen?!

Jag är så arg! Jag vill bara skrika, så frustrerad så mycket känslor så mycket tankar som bara vill komma ut. Jag tänker och jag grubblar. Jag kan inte sova, för tankarna tar aldrig slut. Jag orkar snart inte mer? Jag tänker på skolan, hur kommer detta arbetet att gå? Gör vi rätt? Kommer vi hinna? Måste jag vara ansvarig? Varför måste jag tänka på allt? Oroar mig över nästa arbete och även för nästa termin.
Jag tänker på mitt liv här i Halmstad, varför trivs jag inte? Varför undviker jag sociala situationer? Varför stänger jag ute mig själv? Varför väljer jag det som jag helst av allt vill undvika? Vill jag verkligen detta med mitt liv? Är jag på rätt väg? Tänker på min vän, kommer vi någonsin tala med varandra igen? Gå på bio? Eller bara vara i stan? ? du skall vet att jag saknar allt de där, jag saknar dig?