soofiiiiee

Fick just reda på mitt resultat på tentan på 15p de var ett stort U! Kände hur hela min värld raserade, hur marken under mina fötter försvann och hur jag bara föll rasade ner i avgrunden. Allt kändes väldigt hopplöst, mitt liv, min, framtid, mitt allt. Men så kom min räddare i nöden och räddade mig precis innan fallet. Min mor är min räddare i nöden när som helst var som helst så är hon alltid där. Hon fick mig att förstå att jag faktiskt har en framtid, ett hopp, ett liv, att det bara var att ta nya tag. Jag mår så mycket bättre nu efter att jag pratade med henne. Min mor är inte min bästa vän, min mor är min mor och så kommer det alltid vara bara för att jag kan prata med henne, det är väl inte så konstigt? Men det finns vissa som påstår detta, att det just är konstigt, och ni som gör detta (inga namn nämnda *host*) Ni har en väldigt dålig relation till er mor och jag kan inget annat än att tycka synd om er.