soofiiiiee

En relativ sen update på helgens aktiviteter, men hade ändå så pass kul att jag måste nämna det här i bloggen, även fast det är onsdag och snart ny helg. I helgen åkte jag och Emma upp hem till mig i Lindome, det var riktigt roligt och en första för Emma som aldrig varit hemma hos mig innan, var kul att få visa upp vart man levt större delen av sitt liv. Vovvisarna var med på ett hörn också, tack återigen mor för passning av hundar :)
Vi var på en riktigt grym födelsedagsfest hos Jocke och Tina, alkoholen flödade, tid och rum bara försvann. Här är lite bilder från i helgen i stort sätt uteslutande från festen.

Ny serie, True blood. Jag har en förkärlek för vampyrer, så när jag fick reda på att det fanns en ny serie med just vampyrer så blev jag oerhört lycklig. Dock som alltid är vampyr serier/filmer lite corny, men jag kan inte hjälpa det jag gillar verkligen vampyrer. Den här serien är fruktansvärt komisk, handlar mestadels om sex. En människa som blir kär i en vampyr osv. Men jag kan inte sluta titta, gillar den verkligen. + att introt är grymt snyggt.

Alla människor stressar, det är en del av vardagen i dagens samhälle. Stress kan yttra sig på många olika sätt, och för en stor del är stressen synlig, du märker om en person är stressad. Sen så finns det de människor som jag, där man inte märker av stressen. Där stressen ligger som en osynlig hinna, omöjligt för en människa att märka eller göra något åt. Inte ens jag märker när jag är stressad, fören min kropp säger till mig fysiskt att något inte riktigt stämmer. Detta yttrar sig oftast i att jag får magkatarr, blir spyfärdig, får andnöd, ont i revbenen mm. Ärligt talat inte den mest trevligaste upplevelsen… detta skedde nu i helgen, jag trodde jag var sjuk, magsjuka eller något, men det var det inte. Sofie är stressad, och alldeles för orationell för att hantera situationen… life sucks!

Jag ogillar verkligen människor som säger att det skall vara med och delta i något som man anordnar, men i sista minuten lämnar de återbud. Personen som arrangerar festen eller vad nu än må vara, anstränger sig faktiskt lägger ut pengar och försöker få sina gäster att trivas. Så när folk lämnar återbud med ingen giltig anledning, så sviker de! Vill man inte vara med kan man väl lika gärna säga det direkt, istället för att sätta folk i skiten och vara en dålig vän.

Vad tog alla pengar vägen?! Gick just in på min Internetbank och inser att jag har 3 kronor och 11 öre kvar! Och jag får inga pengar fören den 25, så vad hände egentligen? Tittar på kontohistoriken och tycker inte att jag har gjort något märkvärdigt, inte handlat något speciellt eller gjort något onödigt inköp, så vem har stulit mina pengar? Tror ärligt talat att banken smyger undan lite av mina pengar, vad annars kunde det vara som gjort att mina pengar bara tagit slut? De tror säkert om det tar lite grann varje månad så märker jag inget, but I’m on to you! Jävlarna skall fan inte komma undan med det här!

Man mår som man förtjänar brukar folk säga, men ärligt talat såhär som jag mår idag borde ingen förtjäna att göra. Varje rörelse känns som om det skall leda till att jag spyr, inte kul och det var definitivt inte kul att åka tåg i detta tillstånd. I helgen åkte jag upp till Göteborg, var inte planerat, en impuls, det är skönt att åka upp dit allt ansvar försvinner, såsom skolan och alla bekymmer är som bortblåsta.
Fredagen spenderades hemma hos Bobby, det var öl och Rock Band för hela slanten. Hade relativt trevligt, blev rätt full, lekte psykolog med en A-lagare, sov inte där jag skulle, gemytliga konversationer…mm
Lördagen spenderades hemma hos mor, då jag fått nästintill ingen sömn alls var mitt tillstånd zombie liknande och gjorde mest ingenting, sov inte ens vilket borde vara det smartaste draget då det var brist på den varan.
Söndagen spenderades på stan med Jessica, Da Matteo var stället som gällde, mycket mysigt.

Det är gymnasie-dagar i Halmstad, på biblioteket av alla ställen (det är ju inte lika fancy som svenska mässan precis). Jag brukar sitta på biblioteket för att jag inte är tillräckligt disciplinerad att sitta hemma, biblioteket blir min lilla tillflyktsort. Men allvarligt talat vad är det för människor som hänger där? Igår när jag sitter där och är helt inne i mina studier, börjar jag få en olustig aning om att någon inte är helt rätt, jag tittar upp och upptäcker jag att jag är omringad av gamla människor (mina problem med äldre får bli ett annat inlägg), jag får en obehaglig känsla som går igenom hela kroppen, jag ryser till och försöker så snabbt och smidigt fly fältet innan de upptäcker mig, för man vet aldrig vad äldre kan göra, det var så nära att jag inte klarade mig, farligt det där med äldre.

Ursäkta sidospåret gymnasie-dagar var det ja, fick mig lustigt att tänka på val av gymnasieprogram, herregud vad längesen det var, man var ju så liten och man hade ju ingen aning om vad man skulle välja. Men Sofie ville inte vara ”safe” och välja något så töntigt som samhäll, nejdå jag väljer teknik och design, trots att det inte rinner en endaste droppe tekniskt eller design igenom mina ådror, smart drag. Nej men ärligt talat nu i efterhand ångrar jag ingenting, jag hade jätte kul. Det är kul att tänka tillbaka sådär på saker som hänt, ni vet romantisera lite, leva lite i dåtiden och slippa tänka på nuet.

Vet jag verkligen vad jag vill ha ut av livet? Eller kommer jag att vakna upp om 15 år och inse att allt var bortkastad tid. Det jag vill ha utav mitt liv, är det min önskan eller lever jag bara upp till samhällets förväntningar? Lever jag mitt egna liv eller lever jag det liv som förväntas av mig? Ärligt talat är jag mer än klar i skallen just nu, jag är definitivt i en existentiell kris – rädd att allt skall passera förbi utan att jag har haft  någon som helst delaktighet i det.

 // ert alldeles egna mentalfall Sofie

Reflekterat över en sak på sistone angående mordet på Engla och Arboga barnen, hur media kåta offrens föräldrar är. De dyker upp överallt, gör uttalande i tidningar sitter med i diverse debattprogram och nyhetsprogram. Vet inte om det är att vi i dag lever i ett mer media centrerat samhälle, och genom att göra framträdande i media hjälper det dem att hantera sorgen? Tycker det verkar suspekt, kan ju inte säga själv hur jag skulle agera i en sådan situation men har väldigt svårt att tänka mig att utelämna mig själv på det sättet.

Dagen började med en stor aggression, en stor frustration över det hutlösa priset som högskolan tar för sitt kaffe. 12 riksdaler för denna tragiska vätska som högskolan har mage att kalla kaffe, det är helt enkelt upprörande att de ens kan sälja denna smaklösa sörja.

Jag vet inte om ni uppmärksammat att det finns människor som pratar väldigt mycket. Jag är en av de här människorna. jag pratar oavbrutet om allt, även i stunder när det kanske inte är helt lägligt. Jag gör nog detta lite mer speciellt om jag är lite nervös, och det finns säkert några som tycker att detta är charmigt. men...

Maskerad i Lindome igår, riktigt kul kväll, tävlingar, mat, lekar och trevligt umgänge. Då Sofie är en fåordig kvinna så beskriver hon kvällen i bilder i stället. Enjoy!