soofiiiiee

Man mår som man förtjänar brukar folk säga, men ärligt talat såhär som jag mår idag borde ingen förtjäna att göra. Varje rörelse känns som om det skall leda till att jag spyr, inte kul och det var definitivt inte kul att åka tåg i detta tillstånd. I helgen åkte jag upp till Göteborg, var inte planerat, en impuls, det är skönt att åka upp dit allt ansvar försvinner, såsom skolan och alla bekymmer är som bortblåsta.
Fredagen spenderades hemma hos Bobby, det var öl och Rock Band för hela slanten. Hade relativt trevligt, blev rätt full, lekte psykolog med en A-lagare, sov inte där jag skulle, gemytliga konversationer…mm
Lördagen spenderades hemma hos mor, då jag fått nästintill ingen sömn alls var mitt tillstånd zombie liknande och gjorde mest ingenting, sov inte ens vilket borde vara det smartaste draget då det var brist på den varan.
Söndagen spenderades på stan med Jessica, Da Matteo var stället som gällde, mycket mysigt.

Det är gymnasie-dagar i Halmstad, på biblioteket av alla ställen (det är ju inte lika fancy som svenska mässan precis). Jag brukar sitta på biblioteket för att jag inte är tillräckligt disciplinerad att sitta hemma, biblioteket blir min lilla tillflyktsort. Men allvarligt talat vad är det för människor som hänger där? Igår när jag sitter där och är helt inne i mina studier, börjar jag få en olustig aning om att någon inte är helt rätt, jag tittar upp och upptäcker jag att jag är omringad av gamla människor (mina problem med äldre får bli ett annat inlägg), jag får en obehaglig känsla som går igenom hela kroppen, jag ryser till och försöker så snabbt och smidigt fly fältet innan de upptäcker mig, för man vet aldrig vad äldre kan göra, det var så nära att jag inte klarade mig, farligt det där med äldre.

Ursäkta sidospåret gymnasie-dagar var det ja, fick mig lustigt att tänka på val av gymnasieprogram, herregud vad längesen det var, man var ju så liten och man hade ju ingen aning om vad man skulle välja. Men Sofie ville inte vara ”safe” och välja något så töntigt som samhäll, nejdå jag väljer teknik och design, trots att det inte rinner en endaste droppe tekniskt eller design igenom mina ådror, smart drag. Nej men ärligt talat nu i efterhand ångrar jag ingenting, jag hade jätte kul. Det är kul att tänka tillbaka sådär på saker som hänt, ni vet romantisera lite, leva lite i dåtiden och slippa tänka på nuet.

Vet jag verkligen vad jag vill ha ut av livet? Eller kommer jag att vakna upp om 15 år och inse att allt var bortkastad tid. Det jag vill ha utav mitt liv, är det min önskan eller lever jag bara upp till samhällets förväntningar? Lever jag mitt egna liv eller lever jag det liv som förväntas av mig? Ärligt talat är jag mer än klar i skallen just nu, jag är definitivt i en existentiell kris – rädd att allt skall passera förbi utan att jag har haft  någon som helst delaktighet i det.

 // ert alldeles egna mentalfall Sofie

Reflekterat över en sak på sistone angående mordet på Engla och Arboga barnen, hur media kåta offrens föräldrar är. De dyker upp överallt, gör uttalande i tidningar sitter med i diverse debattprogram och nyhetsprogram. Vet inte om det är att vi i dag lever i ett mer media centrerat samhälle, och genom att göra framträdande i media hjälper det dem att hantera sorgen? Tycker det verkar suspekt, kan ju inte säga själv hur jag skulle agera i en sådan situation men har väldigt svårt att tänka mig att utelämna mig själv på det sättet.

Dagen började med en stor aggression, en stor frustration över det hutlösa priset som högskolan tar för sitt kaffe. 12 riksdaler för denna tragiska vätska som högskolan har mage att kalla kaffe, det är helt enkelt upprörande att de ens kan sälja denna smaklösa sörja.

Jag vet inte om ni uppmärksammat att det finns människor som pratar väldigt mycket. Jag är en av de här människorna. jag pratar oavbrutet om allt, även i stunder när det kanske inte är helt lägligt. Jag gör nog detta lite mer speciellt om jag är lite nervös, och det finns säkert några som tycker att detta är charmigt. men...

Maskerad i Lindome igår, riktigt kul kväll, tävlingar, mat, lekar och trevligt umgänge. Då Sofie är en fåordig kvinna så beskriver hon kvällen i bilder i stället. Enjoy!

Jag vill så gärna gå och lägga mig nu, har varit vaken sen klockan 7.30, är med andra ord relativt trött. Men idag är det onsdag, och vi alla här i Halmstad vet vad onsdagar betyder, alldeles riktigt KÅREN!  Eftersom jag bor i studentlägenhet, så skall jag ha överseende med att folk festar och vill spela musik på onsdagar.
Och när man tror att det är över och att de äntligen har begett sig till kåren (vilket de borde göra, då kåren stänger om 02.00), så börjar de spela igen. Jag vågar helt enkelt inte gå och lägga mig, pga oron av att de när som helst kan börja spela sin musik, som för övrigt är riktigt usel! Jag överväger stark att gå upp kl 06.00 imon och sätta stereon på max.

Vad är det som håller er vakna på nätterna?

Vet ni vad jag ogillar? Jag ogillar när människor antar saker om en, inte så mycket att folk har förutfattade meningar (vem har inte det?) men när det antar saker om en och sedan får för sig att berätta för en hur man är. Vad man tycker om att göra, vilken som är min favorit serie, ens favorit musik, mina vanor osv. att de på något sätt vet mer om mig, än vad jag själv gör. Det hatar jag, när folk antar…

... skryta lite grann, det är jag ändå värd :) Idag var vi i Hyltebruk och blev avtackade av våra uppdragsgivare som vi gjorde ett utvärderingsarbete för i våras.  Vi fick blommor och blev även intervjuade av Hallandsposten, allt detta för vårt arbete.

Det är över, sommaren är över om en vecka är det tillbaka till verkligheten igen. Det har gått riktigt fort. Denna sommar bara rusade förbi, och vad var jag? Jag vill inte tillbaka till Halmstad, jag vill stanna här och bara vara bekymmersfri, leva i min bubbla – isn’t lovely?
Men jag fick iaf de perfekta avslutet, folköl hemma hos Daniel i Kortedala, gammalt folk man inte sett och festat med på länge – A walk done memory lane. Riktigt jävla kul!